Av Sveriges dikade markarealer används används 0,5% till torvbruk
Ja men påståendet är mycket missvisande.
- För det första finns dikade arealer som inte innehåller torv och jämförelsen med areal torvbrytning blir då helt irrelevant.
- För det andra läcker utdikade torvmarker mycket mindre än ett aktivt torvbrott. Att gräva upp torven och elda med den eller lägga den i planteringsjord påskyndar nedbrytningsprocessen.
- För det tredje har Sveriges regering fokus på att återställa dikade marker och att då samtidigt gräva upp och bryta ner torv till växthusgaser går helt emot målet att återställa våtmarker.
Torv är förnybart
Ja, i en tidsrymd på tusentals år.
Vi måste agera på utsläppen inom några decennier och därför betraktas torv som fossilt.
På Naturvårdsverkets sida står det:
”Torv bör betraktas som ett fossilt bränsle även om det nybildas mycket snabbare än kol, olja och fossilgas.”
Torv skördas
Nej, den traditionella benämningen är att man bryter torv.
Att skörda betyder att samla in mogna växter, grödor eller frukter från fält, trädgårdar eller naturen för mat, förädling eller andra syften.
Torv är tusentals år gamla växtdelar och bryts på samma sätt som stenkol.
Att tala om att ”skörda torv” är inget annat än vilseledande grönmålning.
Torven är en naturprodukt
Nej, torvmark är värdefull natur som ackumulerat torv under tusentals år sedan istidens slut. Torv innehåller stora mängder kol som nu i klimatkrisen behöver vara kvar i den våta marken.
Torven är nödvändig för livsmedelsförsörjningen
Nej, det mesta av maten odlas på åkermark som varken är organogen eller använder torvkrukor.
Odlingstorv är också till stor del en konstruerad marknad. 2005 infördes utsläppsrätter för torv i värmekraftverk vilket gjorde att marknaden för energitorv nästan helt försvann. Istället har torvindustrin fasat över sin produktion till odlingstorv. Mellan 2019 och 2020 har skörden av odlingstorv ökat med 19,7 procent, från 1,6 till 1,9 miljoner kubikmeter. Sveriges Geologiska Undersökning, SGU skriver: ”I takt med att uttaget av energitorv succesivt har minskat över tid, har istället produktionen av odlingstorv ökat. Denna typ av torv används främst i odlingsjord och som strötorv.”
Vi har idag en försörjningsgrad för livsmedel på runt 50 procent i Sverige. Den påverkas inte av mängden odlingstorv. Under mitten av 1900-talet var vi självförsörjande trots att vi saknade odlingstorv som produkt. Att vi inte är självförsörjande idag beror på att lönsamheten i svenskt jordbruk ofta är låg och importerade livsmedel är billigare, vilket är ett politiskt beslut.
Torv är nödvändigt för trädgårdsodling
Nej, det finns annan jord och kompostmaterial.
Innovation inom detta område hämmas även av att torven är ett billigt alternativ.
Torvbrytning är klimatpositivt med klimatnytta
Nej, tvärtom skapar den stora utsläpp av koldioxid.
År 2021 producerades torv som motsvarar ett utsläpp på 500 000 ton koldioxid.
Sveriges rapporteringsmetod innebär en successiv nedbrytning av trädgårdstorven, vilket kommer att påföra våra barnbarnsbarn en klimatskuld för den trädgårdstorv som används nu. Varje hektar med torvbrytning ger stora utsläpp. Torvbrytning är en hotspot för utsläpp av koldioxid.
Torv bryts på redan dikade marker, med tillstånd från myndigheter. Därefter restaureras marken.
Torvbrytningsföretagen kan inte friskriva sig med hänvisning till tidigare dikning eftersom dikning pågår hela tiden på torvtäkten.
Området går inte återställa till den natur den var under vår tidshorisont, eftersom det tar många tusen år.
Ett tillstånd från myndigheter behöver inte betyda hållbar verksamhet.
Torvbrytning bedrivs av torvbönder
Nej, det är framförallt en industriell verksamhet som bedrivs av företag som till exempel Neova som ägs av den finska staten.
Om och om igen hävdas att torv är nödvändigt för svensk livsmedelsförsörjning. Tvärtom bidrar torvindustrin till stora utsläpp vilket driver på klimatkrisen som redan nu slår hårt mot Sveriges bönder. Svensk Torv har med sin lobbyverksamhet lyckats att skönmåla torvbrytningen till den grad att riksdagsledamöter skrivit motioner för mer torvbrytning i Sverige. Samtidigt avvecklas torvanvändning exempelvis i Storbritannien och Finland.
Ny forskning visar att utsläppen från torv är lägre än tidigare trott
Nej. Ryktet kommer från en rapport Neova hänvisar till som är en så kallad grå rapport utan oberoende granskning och publicerad på Neovas egen hemsida.
Neova försöker förvilla läsaren genom att skriva att 98% av torven återgår till jorden efter växtodling, med syfte att få oss att tro att det mesta av torven blir kvar i marken.
Bolaget borde ha förtydligat att nedbrytningen fortsätter även nästa år och nästa tills i princip allt återgått till växthusgaser.
Torvbranschen efterbehandlar fler hektar dikad torvmark än någon annan i Sverige.
Påståendet är mycket missvisande.
Syftet med att återställa våtmarker är att bevara torven i marken som en kolsänka. Att gräva upp torven, där kolet släpps ut som koldioxid i atmosfären, för att sedan anlägga en sjö är inte ett hållbart sätt att återväta dikade torvmarker.
Torv bryts endast från dikade marker som redan läcker koldioxid.
Nej. Ny torvbrytning sker på mossar som varit orörda i 80 år.
På den tiden bröts torven manuellt. När det inte var lönsamt längre lades torvbrytningen ner och dikena växte igen. Mossarna återhämtade sig, bevarar nu den underliggande torven och har även tillväxt med lager av vitmossa.
Två bra exempel för sådana torvbrytningar är:
- Grimsås mosse i Tranemo kommun (Västra Götaland)
- Konungsö mosse i Jönköpings kommun (Småland)
