”Rekordstor ökning av odlingstorv och kraftig minskning av energitorv
Mellan 2019 och 2020 har skörden av odlingstorv ökat med 19,7 procent, från 1,6 till 1,9 miljoner kubikmeter. Det är det högsta uppmätta värdet för odlingstorv sedan mätningarna började.”
– ur en publicering från Svensk Torv
Torvindustrin skriver alltså själva att produktionen av odlingstorv har haft en explosionsartad utveckling den senaste tiden.
Samtidigt påstår de att odlingstorv är helt nödvändigt för svensk livsmedelsproduktion och skogsbruk.
Det går inte ihop. Vi har haft både fungerande livsmedelsproduktion och skogsbruk innan marknaden för odlingstorv expanderade.
Odlingstorv är heller inte nödvändigt för att öka självförsörjningen av livsmedel i Sverige idag. I den statliga utredningen ”Livsmedelsberedskap för en ny tid” nämns inte torv eller odlingstorv en enda gång.
Uppenbarlig koppling
När inte torvindustrin hade någon marknad för energitorv längre så skapade de en konstruerad marknad för odlingstorv och strö som är undantaget utsläppsrätter.
Förutom att energitorven minskat och odlingstorven ökat är det tydligt att det skapades en marknad för odlingstorv för hemmaodlare under Coronapandemin.
Mycket av den torv som tas upp i Sverige idag används i folks trädgårdar och krukor.
Av totalt 2,8 miljoner kubikmeter växttorv gick 43 procent till fritidsodling 2020.
Odlingstorv för hemmabrukare nådde toppen under Coronapandemin. På senare år har flera trädgårdsföreningar insett klimatskadan med torvjord.
I Storbritannien förbereder regeringen ett förbud för odlingstorv i trädgårdar från och med 2024. Även på Irland, ett land känt för sina torvmarker, vill regeringen förbjuda odlingstorven, från år 2025.
Det finns massor av alternativ till odlingstorv:
Även skogsindustrin har insett skadan att använda torv i skogsplantagerna och letar nu efter ersättningar.
På industriell nivå kan man ersätta torv med odlad vitmossa, hampa, biokol, bark, träflis och kokosfiber.