Nyttan med mossar och Våtmarker

Torvmossar lagar nästan en tredjedel av jordens all kol. Ändå täcker torvmarker endast 3% av jordens markyta. FNs miljöprogram UNEP menar att torvmarker är kritiskt avgörande biologiska system. Om de inte får större skydd och får stå orörda är det bekräftat att de förvärrar klimatkrisen.Torrare klimat riskerar torka ut torvmarker och den kol som ligger lagrad i torvmarken frigörs. Torvmarksbränder är på samma gång superutsläppare och mycket svårsläckta.

Torvmarker lagrar inte bara kol. De är hotspots för biologisk mångfald, hem för många sällsynta och utrotningshotade arter, och de hjälper också till att förhindra översvämningar och torka. Deras förstörelse är därför ett tvådelat hot, det frigör både lagrad koldioxid, som påskyndar uppvärmningen av klimatet och leder till habitat- och artförlust. En sådan katastrofal dominoeffekt är anledningen till att förlust av biologisk mångfald och ekosystemkollaps hamnar på andra plats i World Economic Forums ranking av globala risker under det kommande decenniet.

Rapportens slutsats, framtagen av 900 experter, visar nu att klimatförändringar och ekosystemkollaps, parallellt med en ökning av konflikter och polarisering, utgör de största hoten mot mänskligheten. 

Idag står utdikade torvmarker globalt för mellan 5-10% av de koldioxidutsläpp människan orsakar. Forskning menar att torvmarker kan spela en helt avgörande roll i att uppnå nollutsläpp.

Torvmarker är därför helt centrala för människans välbefinnande. Om 60% av de förstörda torvmarkerna återställs och övriga orörda torvmarker skyddas kan torvmarker förvandlas till globala netto kolsänkor. Kostnaderna för att återställa torv- och våtmarker är dessutom låga och forskning visar att en sådan åtgärd inte påverkar regional livsmedelstillgång.

Att skydda och återskapa torvmarker kan årligen minska de globala koldioxidutsläppen med 5 %. Att skydda torvmarker är därför viktiga åtgärder för att hantera och begränsa klimatförändringarna.

Samtidigt är torvmossar hotade av den globala upphettningen, där de riskerar att torka ut och därmed frigöra enorma mängder kol, något som gör dem till en tickande koldioxidbomb. Vi har helt enkelt inte råd att förlora världens torvmarker. Att skydda dem och återställa i stor skala är avgörande för livet på jorden..
 

När temperaturen på jorden stiger ökar risken för skogsbränder och bränderna blir allt mer intensiva, svårsläckta och drabbar större och större områden. Mer skog brinner som i sin tur släpper ut mer koldioxid. En ond cirkel.

Naturliga, friska torvmarker innehåller ruttnande mossa, mycket vatten och en levande matta av en speciell brandbeständig mossa som kallas vitmossa. På så sätt kan torvmarken fungera som brandgator för att hindra elden från att sprida sig.

Det motsatta gäller för uttorkad eller dikad torvmark, som kan accelerera, förstärka och förlänga bränder. När en utdikat torvmosse fattar eld kan branden nå långt ner i mossen. En torvbrand kan därför överleva osedd även genom vintern, för att sedan komma upp till ytan igen och sprida sig till närliggande skogar på våren och sommaren. Dessutom brinner torv lätt och frigör enorma mängder kol som varit inlåst i århundraden till årtusenden. Brand på torvmossar genererar tjock och potentiellt dödlig rök som är mycket svårsläckt. I Ryssland 2010 bidrog röken från okontrollerade torvbränder till tusentals människors död i Moskva. Torvbränderna i Indonesien 2015 och röken de orsakade beräknas ha orsakat 100 300 människors förtida död visar en forskningsrapport.

I en publikation från SLU visar ett forskningsprojekt kring återvätning av torvmossar att mossen både reglerar vattenflöden men också höjer grundvattennivån. Vid skyfall och stormar dämpar mossen vattenmängderna. Undersökningen visar att torvmarker är ett effektivt verktyg för att dämpa effekten av extremer såsom torka och översvämningar..

Torvmarker lagrar cirka 10 % av allt icke-glacialt sötvatten. På vissa platser är torvmarker avgörande för vattenförsörjningen. Dessa torvrika avrinningsområden levererar vatten till 71,4 miljoner människor.

Mellan två och tre miljarder människor upplever vattenbrist i minst en månad per år.

Den globala stadsbefolkningen som står inför vattenbrist förväntas fördubblas från 930 miljoner människor 2016 till 1,7–2,4 miljarder människor 2050. Den ökande förekomsten av extrem och långvarig torka belastar också ekosystemen, med allvarliga konsekvenser för både växt- och djurliv.

År 2050 kan tre av fyra människor världen över drabbas av vattenbrist. De nuvarande kostnaderna för torka överstiger redan 307 miljarder dollar årligen.

FN arbetar för återvätning och bevarande av torvmarker. Programmet för restaurering av torvmarker för hållbara vattenresurser och klimatförändringar syftar till att återställa dessa ekosystem genom att öka medvetenheten och sätta press på beslutsfattare. Genom att utbilda allmänheten och beslutsfattare om fördelarna med bevarande av torvmarker och de negativa effekterna av dess utdikning och nedbrytning, syftar programmet till att generera stöd för restaureringsinsatser och ökat tryck på beslutsfattare att prioritera bevarande av torvmarker.

På våra svenska mossar lever till exempel den starkt hotade storspoven. Storspoven är den största vadaren i Europa och med sin krökta näbb, karaktäreristiska sång och ett vingspann på en meter är den en stark symbol för våtmarkerna. Få fågelarter har väl satt sin prägel på svenska vårmorgnar och kvällar på samma trolska sätt som den folkkära storspoven. Torvbrytningen hotar storspoven och dess häckningsplatser.

Grimsås Mosse är ett av många exempel på platser där storspoven tragiskt nog försvunnit och mossen förvandlats till en död öken efter bolaget Neovas utdikning och torvbrytning.